En helg i Vallda bakom ratten

I lördags satte jag och J oss på pendeltåget från Göteborg mot Kungsbacka. Väl framme så hämtades vi av mamma, som skjutsade vidare J till sina föräldrar i Hjälm medans vi åkte till Ica Maxi för att handla mat. Eller rättare sagt, fikabröd och tranbärslimpor för 300 spänn, och grillade majskycklingklubbor (har ni inte ätit det så GÖR DET, fy fan vad gott det är). Mhm, vi vet hur man har fest!

Över sommaren kommer det bli extra många vistelser i Vallda då jag är igång med övningskörningen, som har legat på is i över fem år, hehe. Förra månaden tog jag introduktionskursen, fick körkorstillståndet och började plugga in teorin. För några veckor sedan övningskörde jag för första gången i år och höll till på Kapareskolans parkering i Onsala.

I lördags tog vi det nog lite väl fort fram med undervisningen – jag gav mig ut på Valldavägen och körde upp till 70km/h, gjorde vänstersvängar och åkte på slingriga landsvägar. Men allt gick bra! Dock var det uppenbart att jag behövde träna mer på att bromsa in, byta växlar och få kontroll på bilen. Så vi körde till Sandös naturreservat och övade på att köra i kurvor, sakta in och allt sånt på parkeringen där.

Efter att ha kört lite på autopilot ett tag på parkeringen utan att riktigt tänka efter på vad jag gjorde, så tog vi en kort paus och gick ner till vattnet.

Regn i horisonten och skitkallt vatten, men ack så vackert. När regnet senare kom över oss kände vi oss klara på parkeringen, så jag körde tillbaka en bit på Valldavägen och bytte senare plats med Kaj så han kunde köra hem oss.

Ett stopp på Ica Vallda ledde till en skymt av en blyg regnbåge.

Föräldrarnas stora sommarprojekt är att måla om huset, från en gråblå bas med röda knutar till beige och vitt. De har köpt en egen byggställning för att slippa stressa med att hyra och lämna tillbaka i tid, och jag klättrade upp för att kika på arbetet (med hjärtat i halsgropen, höjder är inte min bästa vän). Blir ett himla lyfta för huset, Kaj sa att det inte har målats sedan mitten av 90-talet. Den gamla färgen är en vanlig oljefärg, och nu kör föräldrarna med en akrylfärg som inte behöver grundfärg och tydligen ska vara “självrengörande”. Vad som menas med det kan man ju undra, men vi gissade på att det förmodligen är att den lätt glansiga ytan hindrar smuts från att fastna.

SPOILERS AHEAD!
På kvällen satte jag och Kaj på den nya Jurtjyrkogården (engelska titeln Pet Sematary), som givetvis är baserad på Steven Kings bok med samma namn. Jag läste den för en himla massa år sen men hade glömt av det mesta, och eftersom jag älskar skräckfilmer var jag väldigt taggad på att se filmen. Tyvärr tyckte jag den var en stor besvikelse, då hela ploten gick för fort fram så man inte hann lära känna karaktärerna ordentligt, och massa händelser hade blivit ändrade till det sämre. Och det är inte bara för att jag tyckte boken var bättre.
Den absolut viktigaste händelsen i boken är ju ändå när Gale, det lilla barnet, blir överkört av en lastbil och man som läsare känner föräldrarnas smärta och sorg. Men i filmen hade det blivit ändrat så att båda barnen ger sig ut på vägen, pappan hinner rädda Gale, lastbilen väjer från vägen men den stora tanken som bilen var lastad med åker av, flyger nerför vägen och dödar det äldre barnet, Ellie. Hela scenen kändes otroligt överdramatisk och rent ut sagt fånig, så jag snarare himlade med ögonen än blev sorgsen över händelsen. Det pajade allt. Och sen är det en massa andra saker i filmen som bara känns fåniga och dåligt genomtänkta, och de enda gångerna jag blev rädd var när det kom jump scares. Allt som allt skulle jag inte ge den mer än 5/10.
Jag hoppas innerligt att IT 2 som kommer senare i år kommer vara bättre än Jurtjyrkogården, speciellt eftersom jag älskade IT som kom 2017. Ska man ge sig på Steven Kings berättelser så ska man banne mig göra det bra.

Annat som jag ska se snart och har längtat ihjäl mig efter är säsong 3 av Stranger Things!!! Eventuellt så ska jag se den med ett kompisgäng, men får se hur det blir med det. But I’m exciteeeeeeeeed!

Igår fortsatte vi övningskörningen, med fortsatt fokus på att växla upp och ner, och att manövrera bilen på ett säkert sätt. Vi höll till på parkeringen vid Forsgårds golfklubb, och senare i bostadsområdet precis bakom Kungsbacka station. Efter en timme eller så bestämde vi oss ut för att våga på oss att köra ut på vägen mot Hjälm. Trots att jag var väldigt nervös då det nu var mer bilister i trafiken att hålla koll på och att det nu dags att se om jag verkligen lärt mig nåt de senaste dagarna, så gick det fint!

På kvällen tittade jag, mamma och Kaj på Downsizing med Matt Damon. Gick lite upp och ner, men skulle nog ändå säga att det är en sevärd film.

Trädgården är nu fylld med blommande rosor i rosa, rött och lite vitt, och min favorit är nog spaljén med perennerna som börjar växa sig upp mot balkongen.

Om en timme åker jag och Kaj ut igen för sista passet övningskörning för denna veckan, och sen kommer jag bli hemskjutsad till Göteborg igen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.